verballiberal

Till er som inte har förtroende för Wikipedia - sluta läs här! För er som fortfarande läser vill jag be er fundera över något mycket viktigt och samtidigt oroande. Ni kanske sympatiserar med Sverigedemokraterna eller överväger att göra det.

För er unga som inte var med 80-talet kan det kanske vara viktigt att få en historiebeskrivning till handa.

Till er andra, lite äldre som kommer ihåg en organisation som hette Bevara Sverige Svenskt kan det kanske vara bra med en liten uppputsning av hur Sverigedemokraternas födelse och uppväxt ser ut. 

Så, jag ber er läsa detta och sedan fundera över om det verkligen ligger i linje med era åsikter.

Ty Sd är bara ett Bevara Sverige Svenskt iklädd en stass av modernaste snitt.


Med tillbörlig respekt

Mikael Kamfjord

Jag älskar att vara ute i naturen. Att vandra och kunna ställa upp sitt tält i princip var som helst är min rättighet enligt allemansrätten.

Jag älskar också att blogga för då kan jag uttrycka mina åsikter fritt så länge jag inte kränker eller fäller rasistiska eller andra kommetarer som hetsar folkgrupper etc.

Jag läser också dagligen tidningar, tidningar som åtnjuter tryckfrihet.

Om jag är ute på stan glädjer jag mig åt mångfalden av människor från olika delar av världen som är här på grund av att Sverige sedan länge har haft en generös flyktingpolitik.

När jag är på stan kan jag, om jag så vill, avnjuta mat från världens alla hörn. Om jag inte vill äta ärtsoppa och pannkakor en torsdag kan jag med gastronomisk glädje inmundiga en härlig kebab, pizza eller friterade tigerräkor.

Och låt oss behålla den svenska hållningen som består just i generös flyktingpolitk, kulturell mångfalld, åsiktsfrihet, tryckfrihet, avsaknad av cencur.

Alltså, vill jag slå fast att det är mycket viktigt att vi Bevarar Sverige Svenskt. (Ja, jag stjäler den gamla rörelsens namn). Det står i min fulla rätt att göra det och det faktum att jag just  äger den rätten gör mig stolt att vara svensk och ställa mig bakom den svenska modellen.

Med tillbörlig respekt

Mikael Kamfjord

Jag var före Svenska Dagbladet när det gällde svängdörrar. Men det gläder mig att SvD noterar samma sak som jag noterade i ett inlägg igår.

Bra jobbat Svd!


Med tillbörlig respekt

Mikael Kamfjord

Den här artikeln får mig att rysa men samtidigt förvånar den mig inte. Och jag vet inte vad som är värst - artikeln i sig eller att jag just inte förvånar mig över densamma. Om det nu är så här måste Moderaterna agera. VAKNA rent av.

Folkaprtiet har som policy att aldrig vara beroende av eller samarbeta med partier som Sverigedemokraterna. Jag utgår från att FP i ett läge där Sd får en vågmästaroll tar ställning och inte låter sig lockas av makten.

Tack till Tobias som gjorde mig uppmärksam på denna artikel här


Med tillbörlig respekt (gäller ej alla idag)

Mikael Kamfjord

Jag kan helt enkelt inte låta bli och delge er denna artikel från min hemmahorisont. Vill man tajma sina egna ekonomiska förehavanden med premiären för nya Bondfilmen så är väl ändå detta perfekt?

Med tillbörlig respekt

Kamfjord, Mikael Kamfjord

Så här kan det gå när man i sin iver att till varje pris sälja ut sin egen själ.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Alltmedan dörrarna öppnas och stängs i oppositionens pågår det något annat som jag inte riktigt känner mig bekväm med. Sverigedemokraterna nämns inte av vare sig allians eller opposition. Detta kan måhända vara en tystnadens taktik. Talesättet ”den som tiger samtycker” kan inte appliceras här för inget av de etablerade partierna samtycker med Sd. Så långt är allting klart.

Men om det är tystnadens taktik är den rådande retoriska normen så uppmanar jag politikerna till en smula eftertanke. Jag tror att Sd kommer att befinna sig i riksdagen 2010 hur lite jag än vill se dem där. Och väl där kommer det att utbryta en parlamentarisk röra av sällan skådat mått. Ingen vill ha stöd av Sd. Allra minst vill någon samregera med Sd.

Alltså är det dags att locka fram Sd till debatterna.

Om inte detta sker kan förkortningen Sd = Sverigedemokraterna lika gärna stå för Sd = Samlad dumdristighet. Och den samlade dumdristigheten är mestadels tvärpolitisk. Men den är dessvärre också medial. Media rapporterar förvisso från Sd:s horisont men då handlar det mest om kaosartade möten.

Så fram med Sverigedemokraterna och eliminera den Samlade dumdristigheten. Det skulle vi alla vinna på. Ja, självfallet inte Sverigedemokraterna. Men just däri ligger min poäng.

 

Med tillbörlig respekt

 

Mikael

Det är mycket dörrar som öppnas och stängs. Här är en dörr som stängs emedan man här hittar en dörr som öppnas. Socialdemokraternas dörr har ju de senaste veckorna öppnats och stängts så många gånger att gångjärnen rimligtvis torde vara nära en förestående kollaps.

Man undrar om det är samma dörr som partierna använder.

I så fall föreslår jag att det inrättas en svängdörr. Det torde underlätta oppositionens rännande och ständigt irrande i något som liknar en politisk labyrint utan utgång.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Jag hade inte tänkt att kommentera men gör det uppenbarligen för att jag helt enkelt inte kan låta bli.

De senaste väljarbarometrarna som andas en, ur mitt perspektiv, känsla av återvunnen tillförsikt ur en liberal synvinkel.

Man måste ändå alltid vara lite försiktigt skeptisk när det gäller undersökningar gjorda i omedelbar tid efter en intensiv debattvecka.

Dock verkar det stå klart att alliansen plockar välförtjänta poäng på sin utstakade väg som präglas av nödvändiga reformer såväl som framtidstro.

Alternativet, om det nu existerar, är en sorglig kavalkad av gnäll, avsaknad av egna idéer, visioner och inte minst en oförmåga att ingjuta en känsla av att det finns en samlad opposition.

 

Med tillbörlig respekt

Mikael

Så händer det igen. Jag har skrivit om detta tidigare här och låter det inlägget tala för sig självt ännu en gång.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Yngre kvinnor som trånar efter äldre män - är det den riktiga gubbsjukan?

 

Med tillbörlig respekt

Mikael

Saken är som så att jag har på senare tid kommit till en slutsats som hjälpt mig på ett remarkabelt sätt. Jag har under hela mitt liv varit en grubblare men bestämt mig för att byta ut det beteendet till att bli en grunnare. Alltså, istället för att grubbla har jag börjat grunna. Innan vän av ordning nu plockar fram SAOL vill jag påpeka att definitionerna på orden grubbla och grunna är mina egna.

Till saken: Att grubbla är egentligen samma sak som att älta. Jag tycker att vi har en benägenhet att grubbla för mycket, att älta än det ena och än det andra. Jag föreslår i stället att man börjar grunna på sådant man grubblar över. Att grubbla är enligt mig en cirkelrörelse som egentligen inte leder någonstans då grubbleriet oftast saknar analys och en framåtrörelse.

Om man i stället byter ut grubbleriet mot grunneri så finner man i bästa fall att i grunnandets väsen finns analysen och framåtrörelsen som ibland krävs för att man skall kunna lämna ett problem och gå vidare i livet. Grubblandet tenderar att rendera i ett stillastående emedan grunnandet ger den rörelse och riktning som man behöver för att lämna en specifik händelse, sorg eller känslostorm bakom sig.

Så i all ödmjukhet föreslår jag mental gympa istället för grubbleriets ensidiga vattentramp.

 

Med tillbörlig respekt

Mikael

Detta är komik och desperation på samma gång.


Med tillbörlig respekt

Mikael

Tro mig, jag är helt för satsningar när det gäller infrastruktur i vår kommun. Men när jag läser detta smyger det sig in ett visst obehag.

I tider när det talas om kris och i princip ingenting annat i Nybro kan man vid första anblicken se det som glädjande att det finns en viss framåtanda och ett mått av postivt tänkande. Men samtidigt kan man undra var den politiska majoriteten med Socialdemokratin i spetsen har sitt fokus.

Det är ju de facto så att kommunen blöder ekonomiskt och i synnerhet blöder omsorgen mest. Vore det inte på sin plats att även vara lite konstruktiv kring det mest akuta. Framtiden måste självfallet vara i fokus i nuet men nuet skriker efter uppmärksamhet. Jag vet att man kan göra två saker samtidigt. Jag är bara osäker på om majoriteten i Nybro äger den simultankapaciteten.


Med tillbörlig respekt

Mikael

Låt mig först och främst fastslå att A-kassan är en frivillig arbetslöshetsförsäkring. Många tycks tro att det är en myndighet som tvingar dig som arbetstagare att teckna denna försäkring. Så är det icke. Man väljer att teckna avtal med den eller en annan privat arbetslöshetsförsäkring.

Från vänsterhåll har det sedan länge hävdats att den nuvarande regeringen tvingade många att lämna A-kassan.Notera orden ”välja” och ”tvinga”. Regeringen bygger sin politik på val. De bygger inte politiken på tvång. Alltså gör man ett medvetet val om man väljer att inte ha en trygghetsförsäkring som träder in om man förlorar sitt jobb.

Många lämnade A-kassan då reglerna kring denna förändrades. Om man lämnade A-kassan i protest mot de nya ersättningsnivåerna så har jag ingen förståelse för det. Det vore i så fall bättre att protestera på allehanda sätt vilket också har gjorts. Protesterna tystnade dock snabbt. Allt som förefaller återstå av de protesterna är rent politiska. Ett annat sätt att invända mot de nya ersättningsnivåerna kunde också ha varit att rösta bort nuvarande regering som tidigt klart och tydligt aviserade vad som väntade och gick till val på detta. Det skedde inte. Många lämnade, så vitt jag förstår, också A-kassan då avgifterna för denna försäkring höjdes. Inte heller i detta fall begriper jag hur man resonerar. Man väljer medvetet bort något som borgar för att man har något i plånboken om den dagen kommer då man står utan försörjning. Jag är fullt medveten om att man ibland inte har ekonomiskt utrymme för att välja fullt ut. Men, återigen, att välja bort just det som garanterar större delen av en eventuellt förlorad lön är för mig obegripligt.

Nu är det många som ansluter sig till A-kassan igen. Jag vet inte om det är eftertankens kranka blekhet som generar detta val eller om det helt enkelt är så att man kommer tillbaka i en tid av ekonomisk turbulens. Men även det faller under en ologisk slutsats. Denna slutsats är att man nu tycker sig ha råd när man samtidigt hävdar att det ekonomiska utrymmet blivit ännu snävare. Men man gör nu ett val att teckna en arbetslöshetsförsäkring vilket gläder mig.

Det är valet, inte tvånget, som ger oss möjlighet till trygghet eller avsaknad av trygghet. Det är, i slutändan, valet, inte tvånget, som gör oss till fria individer.

 

Med tillbörlig respekt

Mikael

Tillåt mig vara politiskt inkorrekt ett ögonblick. Allt pinsamma spel som oppositionen ägnar sig åt påminner om ett spel där en bordellmamma försöker utröna vem eller vilka som skall finnas med i hennes glädjeskara på bordellen.

Ett par glädjeflickor vill mycket gärna vara en del av bordellen och bordellmamman har uppmärksammat detta. Hon är nu intresserad av vem som ger mest avkastning utan att göra anspråk på delar av bordellen. Glädjeflickorna gör allt för att få vara en del av bordellens verksamhet men själva driften kommer de troligen inte åt. De har försökt förut men misslyckats. Den gången var de ändå nöjda att vara just en del av verksamheten och endast sälja sina själar till bordellmamman och hennes verksamhet.

Min gisssning är att samma scenario kommer att återupprepas. Och den kommer att göra det just på grund av att chansen och möjligheten att någongång få smaka på maktens sötma blir till ett oemotståndligt begär.
Ett beroende där bordellmamman bestämmer vem som skall få åtnjuta sötman.
Sött ropar glädjeflickorna, surt svarar räven!

ps. Jag vill påpeka att alla icke namngivna i ovanstående inlägg ej nödvändigtvis behöver förväxlas med en splittrad opposition i ett nordligt beläget land. I så fall är det med största sannolikhet enbart en tillfällighet.


Med tillbörlig respekt

Mikael 

Socialdemokratin är djupt oroad över både det ena och det andra. Meningar som "djupt oroad" , "vi ser det som bekymmersamt", "människor är oroliga" etc. är kommentarer som senaste tiden haglar från S håll.
Och visst, all denna oro, som sägs eminera från befolkningen är till viss del sann och befogad.

Men det låter snarare som S är djupt oroade över sin egen oförmåga att komma med konstruktiva lösningar.  S ser det som mycket bekymmersamt att deras ända politiska retorik går ut på att frammana en rädsla hos befolkningen. En rädsla som enligt S naturligtvis är sprungen och rentav skapad av den stora stygga Alliansen. Och det är ytterst bekymmersamt att denna påstådda rädsla nu tillåts fara fram över landet som en farsot.

Denna farsot bör stävjas och elimineras. I en tid av finanskriser och annalkande lågkonjunktur står Alliansen som en garant för att denna farsot inte får ett retoriskt fotfäste.

En personlig oro finns dock hos undertecknad som på senaste tiden tycker mig märka att Alliansen har anammat S-retoriken i allt högre grad. De förefaller rent av att försöka stjäla S klena men ack så effektiva/förödande retorik.
Och det är inte alls heller särdeles konstruktivt.

Den oro som naturligtvis finns hos en del blir inte mindre av att nu samtliga partier basunerar ut oron som en renodlad och oemotsäglig tes. Så, jag ber vänligen samtliga orosmakare att tona ner denna typ av retorik och ber er samtidigt gjuta in framtidstro och hopp i debatten som förs.

Måhända skulle de som gör det till och med vinna politiska poäng vilket i sammanhanget i och för sig är underordnat.
Men det skulle definitivt bringa befolkningen en smula ökad trygghet.

Vi behöver hopp och framtidstro i högre grad än oroslynschmobbare.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Jag har drabbats av bloggkramp och denna mening blir då motsägelsefull. Men strunt i det, låt mig raljera vidare. Bloggkramp är väl, så vitt jag förstår, en variant av skrivkramp, fast mindre dramatiskt.

Men betänk en stund hur dramatiskt det skulle kunna vara om man jämför denna historiska kramp med den som drabbade de som förr använde skrivmaskin (ungdomar som läser detta kan nu vara i behov av ordbok).

När någon hade skrivkramp i dåtidens dunkel och skrev maskin så brukade de alltid påbörja en mening för att därefter uppträda på ett missnöjt sätt och kasta det i skrivmaskinen inmatade papperet (ja, på film i alla fall).

I bästa fall kastade de det med en sving som skulle få Tiger Woods att gå ner i spagat av avundsjuka. I värsta fall kastade de missnöjda skrivkrampande individerna papperet på golvet där det till slut blev en hel liten hög av misslyckade påbörjade meningar på lika misslyckade pappersark.

Vi gör likadant idag - vi kastar det vi är missnöjda med i papperskorgen som finns i vår kära dator. Men det ger inte samma tillfredställelse. Dessutom vet man att, även om man tömt papperskorgen, den misslyckade meningsinledningen finns kvar någonstans på hårddisken. Detta känns inte alls tillfredställande i ljuset av skrivmaskinsförfarandet.

Alltså skulle den moderna normala reaktionen vara att kasta datorn i golvet varje gång man inleder en ny misslyckad mening. Men då skulle både misslyckade meningar blandas med meningslösheter samt ett snabbt nedbantat bankkonto.

Så, kontentan måste vara att det inte skulle vara fel att använda skrivmaskin när man bloggar. Då kan man irriterat kasta papper, svingat eller osvingat, tills man är nöjd.

Därefter tar man nämnda papper, scannar in det på datorn, låter OCR-programmet se till att datorn förstår det du skrivit och sedan kilippa, klistra in och SÅ - KLART!

Besvärligt, javisst. Men så är och livet!

Med tillbörlig respekt

Mikael

 

Så börjar då dansen med alla makthungriga vargar. Det är som alltid remarkabelt att notera hur Lars Ohly är den ständiga panelhönan som förr eller senare hittar en partner att krampaktigt hålla tag i alltmedan dansen kring makten fortsätter. Mona, Maria och Peter har sedan en tid dansat tryckare och självfallet känner sig Lars lite utanför. Men frågan, den ack så viktiga, är vem han väljer som partner? Som åskådare orkar man in nuläget inte se på utan beger sig till baren!

Med tillbörlig respekt

Mikael

Så har då äntligen Miljöpartiet bestämt sig för att släppa kravet på utträde ur EU. Jag välkomnar beslutet.
Av riksdagspartierna är det nu endast Vänsterpartiet som driver kravet på utträde vidare.

Man måste ändå glädja sig åt Vp:s envishet för den envisheten målar dem allt längre in i det hörn som S och Mp inte vill sätta fötterna i.


Med tillbörlig respekt

Mikael

Regeringen visar handlingskraft igen. Skulle gissa att den evigt gnällande socialdemokraten Thomas Östros kommer att reagera med den sedvanliga kommentaren: "Ja, det är bra att regeringen agerar, men det kommer lite för sent".

Med tillbörlig respekt

Mikael

Socialdemokratins utspel den senaste tiden påminner lite om allt rabalder kring Facebooks nya utseende.
Många protesterar nu mot den nya fasaden och innehållet som Facebook försöker lansera.

Socialdemokratin har sedan länge dragits med en diffus fasad med ett splittrat innehåll.

Är det inte läge att på samma sätt protestera mot en opposition som bara hänger sig åt att  putsa på en sönderfallande fasad och ett innehåll som som saknar reell substans.

Med tillbörlig respekt

Mikael

I kölvattnet av FRA-debatten kan nu kloakvattnet segla upp som nytt debattmarathon. Anledningen är den här och notera hur läsarna ställer sig till det hela här. Alltså verkar det som om medborgarna hellre ser att myndigheterna kollar upp vårt urin än radiospanar på oss. Ofta är världen obegriplig, oftast (o)rent komisk.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Understundom känner jag mig lite nere och då brukar jag åka i min mentala hiss. Den har 2 knappar. En för att åka upp och en för att åka längre upp. Vän av ordning undrar nu hur undertecknad då åker ner i hissen med tanke på avsaknad av fler knappar. Det är enkelt, jag åker inte ner. Jag har en stege där jag klättrar ner. På så sätt får jag bättre överblick över läget, vilket det än må vara!

Med tillbörlig respekt

Mikael

 

Det är med ett stort mått av irritation och avsky jag läser detta. Påven har alltså gått ut i media och förklarat att det fortsatt skall vara den katolska kyrkans hållning att preventivmedel är förbjudet att användas. Han håller fast vid en princip som rättfärdigas utifrån tanken att "använda sig av preventivmedel är att förneka sanningen om den äktenskapliga kärleken".

Låt oss, för argumentationens skull, slå fast att påvens ställningstagande är bra för äktenskapets helgd.
Men låt oss då med samma envishet slå fast att påven i och med detta bidrar till att sprida könssjukdomar i allmänhet och HIV i synnerhet.

HIV är som bekant en värlsomspännande epidemi som i allt snabbare takt skördar massor av människoliv.
Och dessa människoliv skördas primärt i de allra fattigaste delarna av världen

Hur det anstår en av världens mäktigaste män att bidra till att människor dör i ofattbar omfattning övergår mitt förstånd.
Men å andra sidan övergår många av olika religioners yttringar mitt förstånd.

Med tillbörlig respekt (gäller ej påven)

Mikael

Det är söndag och jag vet att många av er just i denna stund sitter och förbannar söndagen. Söndagar har en tendens till att suga musten ur en. Men jag hävdar bestämt att det är en inställningsfråga till största delen. Bejaka även söndagen och se den som en god vän som du kan omfamna och mysa med. Det är egentligen ingenting som skiljer just denna dag från någon annan mer än att de flesta är lediga från sina jobb. Men jobbet är i morgon. Slösa inte energin som du kan använda till att kela med söndagen på att gå och grubbla över måndagen. Man behöver energi då också men om man hänger sig åt att slösa energin på måndagen idag så kan ju resultatet bli att energin till måndagen är slut och då förefaller det logiskt att man hatar måndagar.

Det är alltså enligt mig en fråga om att rikta energin - fokusera den, kalibrera den och ge den till denna dag som förmodligen inte är till hälften så hemsk som man ibland tenderar till att tycka.

Så, bejaka, befrämja, omfamna, kela, gosa, mys med denna dag för en sak kan vi vara säkra på - den kommer aldrig någonsin tillbaka igen!

 

Med tillbörlig respekt

Mikael

 

Sverigedemokraterna har haft det hett om öronen när de idag, helt enligt demokratins spelregler, har haft torgmöten i Malmö och Lund. Och som ett envetet kravbrev kommer de intellektuellt mindre bemedlade motdemonstranterna till dessa torgmöten med rutten frukt och visselpipor. Allt i syfte att störa och förstöra två torgmöten som har en plats i vårt demokratiska samhälle.
Demonstranterna har också en självklar plats i vårt samhälle. Den platsen skall emellertid användas till att på laglig väg motarbeta icke önskvärda partier. Och tro mig, enlig mig är inte Sverigedemokraterna önskvärda. Men det finns och spelar numer efter demokratins,och yttrandefrihetens lagar. Alltså skall de bemötas med ord och inte med illegala handlingar.
Den ruttna frukten är inte bara den kastade. Den riktigt ruttna frukten är de som kastar densamma.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Det här är djupt allvarligt. Nu får man naturligtvis ta det med en nypa salt då undersökningen är gjord i en tidning, i det här fallet Expressen, med sina specifika läsare. Men med tanke på siffrorna torde en likande undersökning av ett opinionsinstitut peka på ungefär samma dystra inställning hos befolkningen. Undersökningen tar sitt avstamp i denna artikel där vår förre justitieminister ägnat sig åt tveksamheter (igen) om man får tro artikelförfattaren. Bodströms expertis som debattör framgick med tydlighet häromdagen då han kritiserade regeringens sätt att handskas med FRA-lagsfrågan. Bodströms agerade i retoriken tycks spegla hans handlande som f.d justitieminster under tidigare Socialdemokratiskt styre. Om siffrorna ovan är ett resultat av tidigare socialdemokratiska regeringars handlingar skall jag låta vara osagt. Men faktum kvarstår. Och detta faktum är att något måste göras för att återställa medborgarnas förtroende för vårt rättssystem.
Här har naturligtvis vår nuvarande justitieminister Beatrice Ask ett stort ansvar och jag utgår från att hon tar det ansvaret.

Med tillbörlig respekt

Mikael

I den senaste tidens debatt kring vem som skall ha rätt att viga par och på vilket sätt det skall göras gör mig förbryllad. Det är alltför många människor i detta land som (frivilligt) ingår i diverse religiösa förbund utan att över huvud taget reflektera över sin egen religiositet. Man viger sig, döper barn och uppmuntrar sedermera dessa barn att konfirmera sig. Allt i illusionen att det är något som skall och bör vara norm.

Jag hävdar att merparten av alla dessa religiösa riter är förfalskade och bär en ambivalent doft av självbedrägeri. Man förbinder sig inför Gud, lovar inför Gud och bekänner sig till en kristen tro. Detta till trots att merparten av befolkningen till synes bara har en vag inställning till kristen tro i allmänhet och sin egen tro i synnerhet. Med en normativ frenesi gör man detta utan att fundera över sin egen Gudstro.

Sanningen, om det nu finns en sådan, är att vi alla sitter fast i ett tänkande som egentligen strider mot vår egen övertygelse, i den mån vi har någon, om att det finns en gud som är allsmäktig och som vi måste blidka genom att ingå i diverse religiösa riter.

Det är dags att vi alla funderar över vår egen tro, om vi har någon, och därefter avgör om vi skall viga oss, döpa våra barn och uppmuntra barnen att konfirmera sig. Det måste väl ändå ligga i vårt intresse att vi inte hänger oss åt självbedrägeri.
Det måste väl ändå ligga i vårt intresse att låta barn ta en segen ställning till om de vill bekänna sig till en tro när de uppnått en mognad där de själva kan avgöra sin egen inställning i religiösa frågor och ställningstaganden.


Med tillbörlig respekt

Mikael

Jag hittade denna notis nu på morgonen. Jag roade mig med att skriva ett sarkastisk blogginlägg igår som tangerar denna typ av misshandel. När jag nu hittar ovanstående notis känner jag att mitt inlägg igår ändå pekar på att det är många som behöver skydd i detta land. Och barn är i mångt och mycket mer och mer utsatta för övergrepp och våld.

Men notisen är bara en av många och som med all säkerhet kommer att öka. Det finns minst lika många fall av misshandelsfall på skolor som det finns belackare som ser varje chans att attackera Jan Björklund för hans sätt att sköta skolpolitiken. Men notiser som dessa tycker jag med önskvärd tydlighet visar på vilka komplexa situtioner skolsfären har att tampas med. Och i skenet av detta kan man naturligtvis hänge sig åt att navelskåda skolministerns analys av läget i den svenska skolan. Måhända har Jan Björklund tolkat viss statistik på ett felaktigt sätt. Men samtidigt kan man inte bortse från att det är plågsamt uppenbart att dagens skolmiljö behöver en tydlig skolpolitik, en fast hand och fasta åtgärder.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Mona Sahlin vill nu inrätta en integritetsombudsman rapporterar ekot. Personligen vet jag inte varför ett sådant inrättande skulle förbättra integritetsskyddet. Det finns redan inbakat i det nya FRA-förslaget i form av en domstol som skall tillse att integritetsskyddet upprätthålls. Dessutom har vi en datainspektion som också skall stå som garant för allas vår privata integritet. Jag ser ingen anledning att underkänna deras jobb. Mona Sahlin gör det uppenbarligen. Hennes förslag pekar dock på att hon glädjande nog är nöjd med det nya FRA-förslag som föreligger. Så jag välkomnar Mona Sahlins stöd för FRA-lagen samtidigt som jag inte har för avsikt att släppa in en integritetsombudsman i mitt hem.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Jag har ett alternativ till den här idén.

Man läser helt enkelt de nuvarande varningstexterna på ciggpaket och gör sedan följande:

Byt ut ordet rökning mot ordet livet. Nu har jag bara ett par egna exempel i brist på en hel limpa cigg. Men t ex: "Livet innehåller bensen, nitrosaminer, formaldehyd och cyanväte", "Livet kan skada sperman och minskar fruktsamheten", "Livet skadar allvarligt dig själv och personer i din omgivning", och min personliga korta och koncisa såväl som precisa favorit: "Livet dödar".

 

Med tillbörlig respekt

 

Mikael

Spelet kring oppositionens försök att finna en lösning på samarbetssvårigheterna påminner mig om ett par som diskuterar om att ha en utomstående partner i sängen. I detta fall verkar det vara paret S och MP som försöker få V med i sänghalmen. S och MP kelar med varandra och förefaller, åtminstone vill de ge sken av det, överväga att ha ytterligare en partner i sängen. V, den eventuella ytterligare partnern, sitter i ett hörn i sovrummet och funderar över om det är läge eller inte. V verkar inte övertygad, tänd på idén. V verkar snarare överväga att bli ensamstående och låta det kuttrande paret vara ifred. Ibland är det svårt att bortse politikens slående likheter med olika former av partnerskap. Men som i alla former av partnerskap med en tredje part så uppstår per automatik saker som svartsjuka, funderingar kring brytning  men också en obändlig vilja att samtidigt vilja vara med i samhörigheten. Jag önskar ovanstående "mènage á trois" lycka till och hoppas att det löser sig. Ni har ett par år till på er att försöka få till den äktenskapliga lycka som ändock kommer att präglas av tydlig ambivalens och förvirring. Ert stora och växande problem består i att det redan finns en fullt fungerande familj som inte alls framstår till hälften så dysfunktionell som er trevande familjebildning . Dessutom har den familjen bildats utifrån personkemi istället för trevande närmanden i ett nedsläckt sovrum.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Här kan man tydligt se att somliga lagförslag både är oövertänkta och en aning desperata. Hur kan man på fullaste allvar komma med ett förslag som utrustar en kategori rädda (läs kvinnor) människor med vapen, i detta fall pepparspray.
Visst har jag förståelse för att kvinnor ständigt lever med ett potentiellt våldtäktshot. Men det finns andra som i sådana fall också, i ärligheten och rättvisans namn, borde få bära pepparspray.
Barn är ett exempel. De lever alltid i en potentiell risk att bli bortförda och lemlestade alternativt mobbade/slagna av andra barn. Äldre människor är som bekant rädda för att gå ut under vissa tidpunkter på dygnet. Med tanke på deras grad av rädsla borde även de ha tillstånd att använda spray.
När jag bodde i, ett minst sagt tvivelaktigt bostadsområde, i Stockholm kände jag mig ofta hotad. Jag hade i detta läge gärna varit utrustad med pepparspray.
Alltså borde mer eller mindre alla medborgare tillåtas bära omkring på detta, helt ofarliga, men ack så effektiva vapen.
Skulle det mot all förmodan vara så att man inte har användning för sin pepparspray för att ge eventuella våldsverkare en tårfylld tillvaro kan man ju alltid använda den i matlagningen.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Ibland önskar jag att jag kunde dränera hjärnan. Just nu har jag proppfullt med intryck (positiva sådana) men det finns även andra, mindre behagliga beståndsdelar i mitt trånga huvud. Så, alltså skulle jag behöva dränera ut det mindre behagliga så det motsatta får mer plats. En selektiv dränering således. Ska ägna dagen åt detta tror jag. Härmed önskar jag mig själv lycka till med denna dräneringsprocess.

 

Med tillbörlig respekt

Mikael

Sitter i kvällens till synes sista flämtning och förundras över allt och ingenting. Idag har det politiska läget förändrats från "Finanskrisen, så överlever du" till "Så botar du tinnitus". Detta enligt våra älskade kvällstidningar. Jag har tinnitus likväl som ett brinnande intresse för det politiska. Skulle jag finna något i ovanstående så är det att vissa saker är beståeende emedan andra inte är det. Finanskriser kommer och går alltmedan tinnitus oftast består. Är jag för kategorisk? Det är möjligt. Är det ingenting som skiljer mig från kvällstidningarnas rop på uppmärksamhet? Jo, en och en ack så viktig skiljelinje finns: Jag är beständig (endast begränsad av livstid), kvällstidningarnar gastkramande löpsedlar är bara passerande företeeelser som jag låter vara därhän.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Om jag helt plötsligt fick vingar med lyftkraft skulle jag garanterat bli så chockad att jag endast skulle ägna mig åt att putsa fjädrarna istället för att flyga!

 

Med tillbörlig respekt

Mikael

Noterar att vägverkets nya skylt med Fru Gårman vållar en del debatt. Märkligt kan jag tycka. Det är tillika märkligt att en sådan debatt går så hög i tidevarv där finanskriser och budgetpropositioner borde stå mer i rampljuset. Men jag hakar på bara för att man som ansvarstagande medborgare bör ha en åsikt i ämnet. Det har kommit en uppsjö med nya alternativ till skylten. Ett går ut på att Herr och Fru Gårman skall gå hand i hand på skylten. Det låter väl vettigt eller? Tillåt mig ge mina förslag till förändring:

1. Herr och Fru Gårman med 3 smågårmans/kvinnor (läs småbarn av olika kön). På så sätt kan man bejaka kärnfamiljen. Nej förresten, kärnfamiljen är ju utdöende så det kanske inte alls vore det rätta.

2. Herr Gårman med smågårmans/kvinnor. Nej förresten, ensamstående pappor dricker för mycket. Det är alltså inte lämpligt att dessa pappor skall guida sina telningar i trafiken.

3. Fru Gårman med smågårmans/kvinnor. Nej, det anser jag personligen inte alls förefaller jämlikt.

När nu ovanstående förslag inte verkar vara genomförbara ger jag ödmjukt vägverket ett nytt förslag som kanske faller alla på läppen:

Al Goreman iförd klänning och hatt med en småtelning iförd klänning och hatt. Detta torde tilltala de som förespråkar jämlikhet mellan könen samt de som tycker att miljöfrågorna inte är tillräckligt belysta i skenet av vägmärkets reflekterade ljus.

Med tillbörlig respekt

Mikael