A-kassan är inget tvång!
Låt mig först och främst fastslå att A-kassan är en frivillig arbetslöshetsförsäkring. Många tycks tro att det är en myndighet som tvingar dig som arbetstagare att teckna denna försäkring. Så är det icke. Man väljer att teckna avtal med den eller en annan privat arbetslöshetsförsäkring.
Från vänsterhåll har det sedan länge hävdats att den nuvarande regeringen tvingade många att lämna A-kassan.Notera orden ”välja” och ”tvinga”. Regeringen bygger sin politik på val. De bygger inte politiken på tvång. Alltså gör man ett medvetet val om man väljer att inte ha en trygghetsförsäkring som träder in om man förlorar sitt jobb.
Många lämnade A-kassan då reglerna kring denna förändrades. Om man lämnade A-kassan i protest mot de nya ersättningsnivåerna så har jag ingen förståelse för det. Det vore i så fall bättre att protestera på allehanda sätt vilket också har gjorts. Protesterna tystnade dock snabbt. Allt som förefaller återstå av de protesterna är rent politiska. Ett annat sätt att invända mot de nya ersättningsnivåerna kunde också ha varit att rösta bort nuvarande regering som tidigt klart och tydligt aviserade vad som väntade och gick till val på detta. Det skedde inte. Många lämnade, så vitt jag förstår, också A-kassan då avgifterna för denna försäkring höjdes. Inte heller i detta fall begriper jag hur man resonerar. Man väljer medvetet bort något som borgar för att man har något i plånboken om den dagen kommer då man står utan försörjning. Jag är fullt medveten om att man ibland inte har ekonomiskt utrymme för att välja fullt ut. Men, återigen, att välja bort just det som garanterar större delen av en eventuellt förlorad lön är för mig obegripligt.
Nu är det många som ansluter sig till A-kassan igen. Jag vet inte om det är eftertankens kranka blekhet som generar detta val eller om det helt enkelt är så att man kommer tillbaka i en tid av ekonomisk turbulens. Men även det faller under en ologisk slutsats. Denna slutsats är att man nu tycker sig ha råd när man samtidigt hävdar att det ekonomiska utrymmet blivit ännu snävare. Men man gör nu ett val att teckna en arbetslöshetsförsäkring vilket gläder mig.
Det är valet, inte tvånget, som ger oss möjlighet till trygghet eller avsaknad av trygghet. Det är, i slutändan, valet, inte tvånget, som gör oss till fria individer.
Med tillbörlig respekt
Mikael
