verballiberal

Idag under en stilla och fuktig lunchpromenad hände det som oftast inträffar när jag mår bra. I en grusbelagd vägren går jag med blicken ner i marken och ser helheten av stenar.

En gråsvart massa som tigger efter uppmärksamhet men som nog sällan får den. Men då dyker den upp, den där stenen - stenen som genom sin avvikelse från mängden fångar min uppmärksamhet. Jag plockar upp den. Fascineras över dess obändliga envishet genom att bara finnas där i massan.

Jag studerar vidare och inser att stenen i sig inte är särdeles vacker, tvärtom ter den sig mycket anspråkslös. Det hade den också varit i en massa med andra liknande anspråkslösa stenar. Men i just detta sammanhang avviker den och just därför uppmärksammas den.
För mig blev den vacker. Den hamnade i min ficka och jag kände mig upprymd av hela händelsen. Det kan ju tyckas som om jag borde låtit den ligga, just för att den avvek.

Men jag vet att det finns fler avvikare i massan, om man bara ser dem. Och för mig fick den anspråkslösa stenen ett värde. Ett litet värde men ändock ett värde.
Det är delheten som gör helheten - jag vet att det är så. Det är bara så att jag behöver bli påmind om det ibland. I dag blev jag det! Tack Moder Jord!



Med tillbörlig respekt
Mikael Kamfjord

Jag känner mig mentalt halvsidesförlamad.
Men jag kan inte avgöra om det är känslan eller logiken som styr vad jag uttrycker eller inte.

Jag har konsulterat mina hjärnhalvor för att eventuellt se om de kan bistå mig i mina funderingar.
De håller som bäst på och överlägger i ärendet. De kivas och bråkar en smula men gör det subtilt och internt för att inte störa mig. De har lovat att ge mig besked innan läggdags.

Så nu sitter jag här och formulerar saker som jag inte har kontroll över. Men det framgår väl med önskvärd tydlighet. Det viktigaste är inte vad jag skriver just nu bara att jag gör det.

Med tillbörlig respekt
Mikael Kamfjord

Igår fick jag mig till livs en omplåstring av mina synapser. En lucka öppnades in till mitt mentala inferno och där ombesörjdes både det ena och det andra. Jag kan bara tacka för denna fina gåva - speciellt med tanke på att gåvan i sig var omedveten och bara gavs utan krav på motprestation så gav det också vid handen att den blev desto mer betydelsefull.
Tack bonusar och respektive samt vänner!

Med tillbörlig respekt
Mikael Kamfjord

Klyschan säger oss att livet leker. Men är det livet som gör det? Är det inte vi som måste bestämma oss för om vi vill leka med livet eller inte? Jag har bestämt mig - har du?

Med tillbörlig respekt

Mikael Kamfjord

Jag har den senaste tiden varit fullproppad av information både privat och jobbmässigt. Börja känna en tilltagande World Wide Weirdness. Vad den går ut på vet jag inte men jag tror att det innebär att jag skriver och skriver och dessutom skriver ännu mer till alla överallt på alla ställen simultant och vet inte ibland omjag svarar rätt person på fel fråga eller vice versa. Det kan vara tvärtom också. Men jag fortsätter oförtrutet ty överlevnaden i The World Wide Weirdness är nog väsentlig misstänker jag.

Ett problem dock: Eftersom livet i World Wide Weirdness betyder mycket stillasittande så kan det mycket väl mynna ut i en World Wide Waist.

Men tjockt är gott och underhudsfett värmande så varför klaga?


Med tillbörlig respekt

Mikael Kamfjord

Även om jag inte har papper på det så uppfyller jag alla kriterier på dyskalkyli. Kort sagt handlar dyskalkyli handlar om att ha matematiksvårigheter. Jag känner mig ofta ensam om att ha denna åkomma men nu har LO-basen Wanja Lundby-Wedin gett min åkomma ett ansikte - ett känt sådant till och med.

Så, tack Wanja för att du får mig att känna mig mindre ensam med min problematik!
Skulle tro att det är det enda tack du får ett tag framöver!


Med tillbörlig respekt

Mikael Kamfjord

Komikern Jan Bylund undrar om ryssarna inte hajar ett skämt i aftonbladet idag. Uppenbarligen gör många ryssar inte det. Uppenbarligen finns det andra ryssar som inte bryr sig.

Personligen hajar jag varken parodin melodifestival eller tragedin SVT!

Med tillbörlig respekt

Mikael Kamfjord

Ville bara koppla detta till det jag skrev här! Nu är detta gjort och jag ska sova!

Med tillbörlig respekt

Mikael Kamfjord

Den anonyma har ett ansikte även på nätet. Detta kan låta märkligt och till och med motsägelsefullt. Men klart är att den anonyma har ett ansikte, en identitet. Kanske till och med ett intellekt större än medelintellektet. Ty det är ofta den anonyma som står för det genomtänkta, om än inte det till synes klartänkta. Den anonyma kan I bästa fall vara en harmlös kommenterande individ som med en klartänkt kommentar frammanar ett leende I vardagen och I bloggosfären, och i förlängningen den egna eller andras bloggar.

Men den anonyma kan också bära och vädra andra budskap – sådana som ej frammanar leenden och välbehag.

Den anonyma bär ibland, precis som höger- och vänsterextremistiska osmakliga yttringar, mask. Men det är ingen teatermask, som visar upp olika humör. Humöret är detta läge I maskens manifestation förvridet och fult. Ungefär som masken I Scream-filmerna. Inte helt olikt skräckens manifestation med andra ord. Allt detta är i bästa fall harmlöst, om än obehagligt. Men det är ändock alltid ackompanjerat av feghetens osynliga fula tryne.

Men det finns självfallet en annan, än mer, obehaglig sida av denna mask. Och det är den otäcka inåtvända, svettiga och förvridna sidan. Den som inte tvekar inför leveransen av osanning och/eller obehag. Den som aldrig skulle fundera två gånger på huruvida dess anonyma feghet skrämmer och gör andra illa.

Den anonyma kan vara kärleksfull och bidra med glädje. Men tyvärr är den anonyma skribenten oftast en betraktare och baktalare som kännetecknar kräk som inte vågar stå för det de levererar.

 

Med tillbörlig respekt

Mikael Kamfjord

Det har tagit lång tid för eftervärlden att förstå dina handlingar Anna Odell! Kanske kommer eftervärlden aldrig att förstå  dem då du i din, så kallade konstnärliga, utövning eventuellt aldrig kommer kunna, alternativt vilja förklara dem.

För kusligt exakt tio år sedan befann jag mig i din situation, med den väsentliga skillnaden attt min situation var livsavgörande till skillnad från din.

 Jag befann mig på Liljeholmsbron, mitt i trafikfältet. Jag hade ringt och hotat. Ringt och sagt att jag ville ta mitt liv.
Det jag kommer ihåg, mitt bland överdosering av alkohol och lugnande, är alla sirener, polis, brandkår, ambulans. Jag minns, i allt detta, en viss skam. Inte för att jag troligen villle avsluta mitt liv, utan paradoxalt nog, hur mycket jag funderade över hur mycket allt detta kostade. Och hur många andra, som kanske behövde min hjälp bättre, kunde fått det just, bättre.

 Jag har för längesedan nästintill  tappat tron på den svenska, så kallade psykvården. Men inte helt.

Men, du Anna Odell har bara lyckats med bedrfiften att göra dig ett namn i media. Det är ingenting som skiljer dig från många andra i din mediatörstande generation.

Det, och detta är viktigt, som skiljer dig från resten, är att du fejkar en psykos. En psykos är ingenting mindre, eller mer, än en psykisk abnormalitet. Dvs, ingenting som skiljer den vardagliga individen från en mer eller mindre vardaglig konststuderande på konstfack. Men låt oss för sakens skull kalla dig konstnär, så ditt självrättfärdigande får sin uppsrttelse. Din, enligt uppgift, fejkade psykos, skiljer sig säkerligen sig inte väsensskiljt, från din konstnärliga vardagliga. Jag hoppas att du kan leva med dig själv, för jag kan inte leva bredvid dig i samhällsgemenskapen.

Med tillbörlig respekt

Mikael Kamfjord

Jag vet inte om det här är kul eller bara märkligt. Kommenterar bara med att fråga mig om Gud någonsin är inne?

Med tillbörlig respekt

Mikael Kamfjord

Att hata någon betyder att man har någon slags relation till den man hatar. Så, ett tips till den som eventuellt tycker att det verkar logiskt.

Sluta hata den du hatar. Det friger energi som du säkerligen kan använda till annat. Dessutom kan det vara ett sätt att lämna denna någon bakom sig. Beluta dig för att sluta hata och se till att vederbörande flyttar ut ur din hjärna. Vederbörande skall inte bo där utan att betala hyra. (Tack till J för inspiration)

 

Med tillbörlig respekt

Mikael

Borde inte rubriken till denna artikel vara "Obildad muslim hyllade Hitler"?

Med tillbörlig respekt

Mikael

En profet undrar över vad som gick snett när läran skulle omsättas i praktik

Absolut ingenting tyder på att morgondagen inte infinner sig, som den så träffsäkert brukar göra. Dagar har tendenser till att upprepa sig men infinner sig gör de alltid.

Och just denna upprepning ligger i alla dagars inbyggda mekanism. Det betyder inte att jag behöver upprepa mig. Det fina med dagarnas upprepning är att de ger mig alla chanser att variera varje dag.

Så av den anledningen vill jag bara redan nu hylla morgondagen eftersom den har bestämt sig för att både väcka mig, behaga mig, lyfta mig, förhärliga mig och alltigenom fylla mig med mer liv.

Tack morgondagen för att du med osviklig förmåga ej vägrar upprepa dig.

 

Med tillbörlig respekt

Mikael

Att mörkret och natten ännu en gång tågar in är vare sig nytt eller på något sätt iögonenfallande revolutionärt. Det är bara en av dessa saker som finns och är allerstädes återkommande. Man kan, i den sämsta av ögonblick skrämmas av dess närvaro. I den bästa av stunder genererar den tankar och eftertänksamhet. Kanske ett mått av självrannsakan. Kanske ett mått av lugn och ro. Det sistnämnda låter och är behagligt. Jag sällar mig till den behagligheten och låter mig översköljas av lugnet och ron. Jag låter mig vara hur varandet än gestaltar sig.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Ibland vill man hålla en sådan där klädsamt låg profil men jag äger icke förmågan. Min profil är, enligt egen utsago, ej låg! Min profil är bekvämligt och i all enkelhet subjektivt fulländad! Således kan det förhålla sig så att jag ej kan hålla låg profil. Det kan också förhålla sig så att jag ej vill hålla denna nämnda låga profil. Nej, jag gör nog som alltid. Håller profilen högt och egocentriskt. Mitt ego och jag äro vänner!

Med tillbörlig respekt
Mikael

Det är med hänförelsens förföriska och samtidigt euforiska lätthet jag har hittat något i musikalisk väg som pånyttfött mig. Med en självklarhet som kännetecknar en dåres uttalanden har jag funnit Claire Voyant. Jag är alldeles för kollrad för att ge en länk i denna timma av glädje men glädjen infinner sig mitt i alla stunder som definierar tiden när jag lyssnar på ovanstående. Det är, ibland, så enkelt att leva att även döden blir till ett gångbart alternativ.

Med respekt
Mikael

I sen timma konstaterar jag att det förflutna skall vara därvid. Att nuet skall råda. Att det allerstädes varandets våndor skall frodas!


Med tillbörlig respekt

Mikael kamfjord