verballiberal

All heder till Lotta Gröning som tar upp problematiken med det anonyma bloggandet. Man kan naturligtvis äga rätten att blogga anonymt men när det gäller rena påhopp så är det den feges spelregler som gäller. Och dessa spelregler är icke förenliga med sunt förnuft.


Med tillbörlig respekt

Mikael Kamfjord

Fråga 1: Varför får man ifrån första början pengar till forskning som kommer fram till att kaffe kan ge mindre barn?
Fråga 2: Är det förenligt med humanism att, med tanke på alla risker, över huvud taget skaffa barn?

Med tillbörlig respekt

Mikael

Yngre kvinnor som trånar efter äldre män - är det den riktiga gubbsjukan?

 

Med tillbörlig respekt

Mikael

Saken är som så att jag har på senare tid kommit till en slutsats som hjälpt mig på ett remarkabelt sätt. Jag har under hela mitt liv varit en grubblare men bestämt mig för att byta ut det beteendet till att bli en grunnare. Alltså, istället för att grubbla har jag börjat grunna. Innan vän av ordning nu plockar fram SAOL vill jag påpeka att definitionerna på orden grubbla och grunna är mina egna.

Till saken: Att grubbla är egentligen samma sak som att älta. Jag tycker att vi har en benägenhet att grubbla för mycket, att älta än det ena och än det andra. Jag föreslår i stället att man börjar grunna på sådant man grubblar över. Att grubbla är enligt mig en cirkelrörelse som egentligen inte leder någonstans då grubbleriet oftast saknar analys och en framåtrörelse.

Om man i stället byter ut grubbleriet mot grunneri så finner man i bästa fall att i grunnandets väsen finns analysen och framåtrörelsen som ibland krävs för att man skall kunna lämna ett problem och gå vidare i livet. Grubblandet tenderar att rendera i ett stillastående emedan grunnandet ger den rörelse och riktning som man behöver för att lämna en specifik händelse, sorg eller känslostorm bakom sig.

Så i all ödmjukhet föreslår jag mental gympa istället för grubbleriets ensidiga vattentramp.

 

Med tillbörlig respekt

Mikael

Jag har drabbats av bloggkramp och denna mening blir då motsägelsefull. Men strunt i det, låt mig raljera vidare. Bloggkramp är väl, så vitt jag förstår, en variant av skrivkramp, fast mindre dramatiskt.

Men betänk en stund hur dramatiskt det skulle kunna vara om man jämför denna historiska kramp med den som drabbade de som förr använde skrivmaskin (ungdomar som läser detta kan nu vara i behov av ordbok).

När någon hade skrivkramp i dåtidens dunkel och skrev maskin så brukade de alltid påbörja en mening för att därefter uppträda på ett missnöjt sätt och kasta det i skrivmaskinen inmatade papperet (ja, på film i alla fall).

I bästa fall kastade de det med en sving som skulle få Tiger Woods att gå ner i spagat av avundsjuka. I värsta fall kastade de missnöjda skrivkrampande individerna papperet på golvet där det till slut blev en hel liten hög av misslyckade påbörjade meningar på lika misslyckade pappersark.

Vi gör likadant idag - vi kastar det vi är missnöjda med i papperskorgen som finns i vår kära dator. Men det ger inte samma tillfredställelse. Dessutom vet man att, även om man tömt papperskorgen, den misslyckade meningsinledningen finns kvar någonstans på hårddisken. Detta känns inte alls tillfredställande i ljuset av skrivmaskinsförfarandet.

Alltså skulle den moderna normala reaktionen vara att kasta datorn i golvet varje gång man inleder en ny misslyckad mening. Men då skulle både misslyckade meningar blandas med meningslösheter samt ett snabbt nedbantat bankkonto.

Så, kontentan måste vara att det inte skulle vara fel att använda skrivmaskin när man bloggar. Då kan man irriterat kasta papper, svingat eller osvingat, tills man är nöjd.

Därefter tar man nämnda papper, scannar in det på datorn, låter OCR-programmet se till att datorn förstår det du skrivit och sedan kilippa, klistra in och SÅ - KLART!

Besvärligt, javisst. Men så är och livet!

Med tillbörlig respekt

Mikael

 

Understundom känner jag mig lite nere och då brukar jag åka i min mentala hiss. Den har 2 knappar. En för att åka upp och en för att åka längre upp. Vän av ordning undrar nu hur undertecknad då åker ner i hissen med tanke på avsaknad av fler knappar. Det är enkelt, jag åker inte ner. Jag har en stege där jag klättrar ner. På så sätt får jag bättre överblick över läget, vilket det än må vara!

Med tillbörlig respekt

Mikael

 

Det är söndag och jag vet att många av er just i denna stund sitter och förbannar söndagen. Söndagar har en tendens till att suga musten ur en. Men jag hävdar bestämt att det är en inställningsfråga till största delen. Bejaka även söndagen och se den som en god vän som du kan omfamna och mysa med. Det är egentligen ingenting som skiljer just denna dag från någon annan mer än att de flesta är lediga från sina jobb. Men jobbet är i morgon. Slösa inte energin som du kan använda till att kela med söndagen på att gå och grubbla över måndagen. Man behöver energi då också men om man hänger sig åt att slösa energin på måndagen idag så kan ju resultatet bli att energin till måndagen är slut och då förefaller det logiskt att man hatar måndagar.

Det är alltså enligt mig en fråga om att rikta energin - fokusera den, kalibrera den och ge den till denna dag som förmodligen inte är till hälften så hemsk som man ibland tenderar till att tycka.

Så, bejaka, befrämja, omfamna, kela, gosa, mys med denna dag för en sak kan vi vara säkra på - den kommer aldrig någonsin tillbaka igen!

 

Med tillbörlig respekt

Mikael

 

Jag har ett alternativ till den här idén.

Man läser helt enkelt de nuvarande varningstexterna på ciggpaket och gör sedan följande:

Byt ut ordet rökning mot ordet livet. Nu har jag bara ett par egna exempel i brist på en hel limpa cigg. Men t ex: "Livet innehåller bensen, nitrosaminer, formaldehyd och cyanväte", "Livet kan skada sperman och minskar fruktsamheten", "Livet skadar allvarligt dig själv och personer i din omgivning", och min personliga korta och koncisa såväl som precisa favorit: "Livet dödar".

 

Med tillbörlig respekt

 

Mikael