Bloggkrampande man söker skrivmaskin
Jag har drabbats av bloggkramp och denna mening blir då motsägelsefull. Men strunt i det, låt mig raljera vidare. Bloggkramp är väl, så vitt jag förstår, en variant av skrivkramp, fast mindre dramatiskt.
Men betänk en stund hur dramatiskt det skulle kunna vara om man jämför denna historiska kramp med den som drabbade de som förr använde skrivmaskin (ungdomar som läser detta kan nu vara i behov av ordbok).
När någon hade skrivkramp i dåtidens dunkel och skrev maskin så brukade de alltid påbörja en mening för att därefter uppträda på ett missnöjt sätt och kasta det i skrivmaskinen inmatade papperet (ja, på film i alla fall).
I bästa fall kastade de det med en sving som skulle få Tiger Woods att gå ner i spagat av avundsjuka. I värsta fall kastade de missnöjda skrivkrampande individerna papperet på golvet där det till slut blev en hel liten hög av misslyckade påbörjade meningar på lika misslyckade pappersark.
Vi gör likadant idag - vi kastar det vi är missnöjda med i papperskorgen som finns i vår kära dator. Men det ger inte samma tillfredställelse. Dessutom vet man att, även om man tömt papperskorgen, den misslyckade meningsinledningen finns kvar någonstans på hårddisken. Detta känns inte alls tillfredställande i ljuset av skrivmaskinsförfarandet.
Alltså skulle den moderna normala reaktionen vara att kasta datorn i golvet varje gång man inleder en ny misslyckad mening. Men då skulle både misslyckade meningar blandas med meningslösheter samt ett snabbt nedbantat bankkonto.
Så, kontentan måste vara att det inte skulle vara fel att använda skrivmaskin när man bloggar. Då kan man irriterat kasta papper, svingat eller osvingat, tills man är nöjd.
Därefter tar man nämnda papper, scannar in det på datorn, låter OCR-programmet se till att datorn förstår det du skrivit och sedan kilippa, klistra in och SÅ - KLART!
Besvärligt, javisst. Men så är och livet!
Med tillbörlig respekt
Mikael
