Om mörkret.
Att mörkret och natten ännu en gång tågar in är vare sig nytt eller på något sätt iögonenfallande revolutionärt. Det är bara en av dessa saker som finns och är allerstädes återkommande. Man kan, i den sämsta av ögonblick skrämmas av dess närvaro. I den bästa av stunder genererar den tankar och eftertänksamhet. Kanske ett mått av självrannsakan. Kanske ett mått av lugn och ro. Det sistnämnda låter och är behagligt. Jag sällar mig till den behagligheten och låter mig översköljas av lugnet och ron. Jag låter mig vara hur varandet än gestaltar sig.
Med tillbörlig respekt
Mikael
Med tillbörlig respekt
Mikael
Kommentarer
Postat av: Linn
likt din son, är du riktigt duktig på att skriva måste jag säga!
Postat av: Mikael
Tack Linn! Men tror iofs att det är min käre son som likt mig är duktigt på att skriva. ;P
Kram o respekt
Mikael
Postat av: Linn
Ja, haha, det är ju sant. Han måste ärvt det från någon!
Postat av: Mikael
Det är onekligen så att hans mor även hon är vältalig så jag kan ej ta åt mig hela äran
Mikael
Trackback
