verballiberal

Spelet kring oppositionens försök att finna en lösning på samarbetssvårigheterna påminner mig om ett par som diskuterar om att ha en utomstående partner i sängen. I detta fall verkar det vara paret S och MP som försöker få V med i sänghalmen. S och MP kelar med varandra och förefaller, åtminstone vill de ge sken av det, överväga att ha ytterligare en partner i sängen. V, den eventuella ytterligare partnern, sitter i ett hörn i sovrummet och funderar över om det är läge eller inte. V verkar inte övertygad, tänd på idén. V verkar snarare överväga att bli ensamstående och låta det kuttrande paret vara ifred. Ibland är det svårt att bortse politikens slående likheter med olika former av partnerskap. Men som i alla former av partnerskap med en tredje part så uppstår per automatik saker som svartsjuka, funderingar kring brytning  men också en obändlig vilja att samtidigt vilja vara med i samhörigheten. Jag önskar ovanstående "mènage á trois" lycka till och hoppas att det löser sig. Ni har ett par år till på er att försöka få till den äktenskapliga lycka som ändock kommer att präglas av tydlig ambivalens och förvirring. Ert stora och växande problem består i att det redan finns en fullt fungerande familj som inte alls framstår till hälften så dysfunktionell som er trevande familjebildning . Dessutom har den familjen bildats utifrån personkemi istället för trevande närmanden i ett nedsläckt sovrum.

Med tillbörlig respekt

Mikael