verballiberal

Detta är komik och desperation på samma gång.


Med tillbörlig respekt

Mikael

Låt mig först och främst fastslå att A-kassan är en frivillig arbetslöshetsförsäkring. Många tycks tro att det är en myndighet som tvingar dig som arbetstagare att teckna denna försäkring. Så är det icke. Man väljer att teckna avtal med den eller en annan privat arbetslöshetsförsäkring.

Från vänsterhåll har det sedan länge hävdats att den nuvarande regeringen tvingade många att lämna A-kassan.Notera orden ”välja” och ”tvinga”. Regeringen bygger sin politik på val. De bygger inte politiken på tvång. Alltså gör man ett medvetet val om man väljer att inte ha en trygghetsförsäkring som träder in om man förlorar sitt jobb.

Många lämnade A-kassan då reglerna kring denna förändrades. Om man lämnade A-kassan i protest mot de nya ersättningsnivåerna så har jag ingen förståelse för det. Det vore i så fall bättre att protestera på allehanda sätt vilket också har gjorts. Protesterna tystnade dock snabbt. Allt som förefaller återstå av de protesterna är rent politiska. Ett annat sätt att invända mot de nya ersättningsnivåerna kunde också ha varit att rösta bort nuvarande regering som tidigt klart och tydligt aviserade vad som väntade och gick till val på detta. Det skedde inte. Många lämnade, så vitt jag förstår, också A-kassan då avgifterna för denna försäkring höjdes. Inte heller i detta fall begriper jag hur man resonerar. Man väljer medvetet bort något som borgar för att man har något i plånboken om den dagen kommer då man står utan försörjning. Jag är fullt medveten om att man ibland inte har ekonomiskt utrymme för att välja fullt ut. Men, återigen, att välja bort just det som garanterar större delen av en eventuellt förlorad lön är för mig obegripligt.

Nu är det många som ansluter sig till A-kassan igen. Jag vet inte om det är eftertankens kranka blekhet som generar detta val eller om det helt enkelt är så att man kommer tillbaka i en tid av ekonomisk turbulens. Men även det faller under en ologisk slutsats. Denna slutsats är att man nu tycker sig ha råd när man samtidigt hävdar att det ekonomiska utrymmet blivit ännu snävare. Men man gör nu ett val att teckna en arbetslöshetsförsäkring vilket gläder mig.

Det är valet, inte tvånget, som ger oss möjlighet till trygghet eller avsaknad av trygghet. Det är, i slutändan, valet, inte tvånget, som gör oss till fria individer.

 

Med tillbörlig respekt

Mikael

Tillåt mig vara politiskt inkorrekt ett ögonblick. Allt pinsamma spel som oppositionen ägnar sig åt påminner om ett spel där en bordellmamma försöker utröna vem eller vilka som skall finnas med i hennes glädjeskara på bordellen.

Ett par glädjeflickor vill mycket gärna vara en del av bordellen och bordellmamman har uppmärksammat detta. Hon är nu intresserad av vem som ger mest avkastning utan att göra anspråk på delar av bordellen. Glädjeflickorna gör allt för att få vara en del av bordellens verksamhet men själva driften kommer de troligen inte åt. De har försökt förut men misslyckats. Den gången var de ändå nöjda att vara just en del av verksamheten och endast sälja sina själar till bordellmamman och hennes verksamhet.

Min gisssning är att samma scenario kommer att återupprepas. Och den kommer att göra det just på grund av att chansen och möjligheten att någongång få smaka på maktens sötma blir till ett oemotståndligt begär.
Ett beroende där bordellmamman bestämmer vem som skall få åtnjuta sötman.
Sött ropar glädjeflickorna, surt svarar räven!

ps. Jag vill påpeka att alla icke namngivna i ovanstående inlägg ej nödvändigtvis behöver förväxlas med en splittrad opposition i ett nordligt beläget land. I så fall är det med största sannolikhet enbart en tillfällighet.


Med tillbörlig respekt

Mikael 

Socialdemokratin är djupt oroad över både det ena och det andra. Meningar som "djupt oroad" , "vi ser det som bekymmersamt", "människor är oroliga" etc. är kommentarer som senaste tiden haglar från S håll.
Och visst, all denna oro, som sägs eminera från befolkningen är till viss del sann och befogad.

Men det låter snarare som S är djupt oroade över sin egen oförmåga att komma med konstruktiva lösningar.  S ser det som mycket bekymmersamt att deras ända politiska retorik går ut på att frammana en rädsla hos befolkningen. En rädsla som enligt S naturligtvis är sprungen och rentav skapad av den stora stygga Alliansen. Och det är ytterst bekymmersamt att denna påstådda rädsla nu tillåts fara fram över landet som en farsot.

Denna farsot bör stävjas och elimineras. I en tid av finanskriser och annalkande lågkonjunktur står Alliansen som en garant för att denna farsot inte får ett retoriskt fotfäste.

En personlig oro finns dock hos undertecknad som på senaste tiden tycker mig märka att Alliansen har anammat S-retoriken i allt högre grad. De förefaller rent av att försöka stjäla S klena men ack så effektiva/förödande retorik.
Och det är inte alls heller särdeles konstruktivt.

Den oro som naturligtvis finns hos en del blir inte mindre av att nu samtliga partier basunerar ut oron som en renodlad och oemotsäglig tes. Så, jag ber vänligen samtliga orosmakare att tona ner denna typ av retorik och ber er samtidigt gjuta in framtidstro och hopp i debatten som förs.

Måhända skulle de som gör det till och med vinna politiska poäng vilket i sammanhanget i och för sig är underordnat.
Men det skulle definitivt bringa befolkningen en smula ökad trygghet.

Vi behöver hopp och framtidstro i högre grad än oroslynschmobbare.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Så börjar då dansen med alla makthungriga vargar. Det är som alltid remarkabelt att notera hur Lars Ohly är den ständiga panelhönan som förr eller senare hittar en partner att krampaktigt hålla tag i alltmedan dansen kring makten fortsätter. Mona, Maria och Peter har sedan en tid dansat tryckare och självfallet känner sig Lars lite utanför. Men frågan, den ack så viktiga, är vem han väljer som partner? Som åskådare orkar man in nuläget inte se på utan beger sig till baren!

Med tillbörlig respekt

Mikael

Så har då äntligen Miljöpartiet bestämt sig för att släppa kravet på utträde ur EU. Jag välkomnar beslutet.
Av riksdagspartierna är det nu endast Vänsterpartiet som driver kravet på utträde vidare.

Man måste ändå glädja sig åt Vp:s envishet för den envisheten målar dem allt längre in i det hörn som S och Mp inte vill sätta fötterna i.


Med tillbörlig respekt

Mikael

Regeringen visar handlingskraft igen. Skulle gissa att den evigt gnällande socialdemokraten Thomas Östros kommer att reagera med den sedvanliga kommentaren: "Ja, det är bra att regeringen agerar, men det kommer lite för sent".

Med tillbörlig respekt

Mikael

Socialdemokratins utspel den senaste tiden påminner lite om allt rabalder kring Facebooks nya utseende.
Många protesterar nu mot den nya fasaden och innehållet som Facebook försöker lansera.

Socialdemokratin har sedan länge dragits med en diffus fasad med ett splittrat innehåll.

Är det inte läge att på samma sätt protestera mot en opposition som bara hänger sig åt att  putsa på en sönderfallande fasad och ett innehåll som som saknar reell substans.

Med tillbörlig respekt

Mikael

I kölvattnet av FRA-debatten kan nu kloakvattnet segla upp som nytt debattmarathon. Anledningen är den här och notera hur läsarna ställer sig till det hela här. Alltså verkar det som om medborgarna hellre ser att myndigheterna kollar upp vårt urin än radiospanar på oss. Ofta är världen obegriplig, oftast (o)rent komisk.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Det är med ett stort mått av irritation och avsky jag läser detta. Påven har alltså gått ut i media och förklarat att det fortsatt skall vara den katolska kyrkans hållning att preventivmedel är förbjudet att användas. Han håller fast vid en princip som rättfärdigas utifrån tanken att "använda sig av preventivmedel är att förneka sanningen om den äktenskapliga kärleken".

Låt oss, för argumentationens skull, slå fast att påvens ställningstagande är bra för äktenskapets helgd.
Men låt oss då med samma envishet slå fast att påven i och med detta bidrar till att sprida könssjukdomar i allmänhet och HIV i synnerhet.

HIV är som bekant en värlsomspännande epidemi som i allt snabbare takt skördar massor av människoliv.
Och dessa människoliv skördas primärt i de allra fattigaste delarna av världen

Hur det anstår en av världens mäktigaste män att bidra till att människor dör i ofattbar omfattning övergår mitt förstånd.
Men å andra sidan övergår många av olika religioners yttringar mitt förstånd.

Med tillbörlig respekt (gäller ej påven)

Mikael

Sverigedemokraterna har haft det hett om öronen när de idag, helt enligt demokratins spelregler, har haft torgmöten i Malmö och Lund. Och som ett envetet kravbrev kommer de intellektuellt mindre bemedlade motdemonstranterna till dessa torgmöten med rutten frukt och visselpipor. Allt i syfte att störa och förstöra två torgmöten som har en plats i vårt demokratiska samhälle.
Demonstranterna har också en självklar plats i vårt samhälle. Den platsen skall emellertid användas till att på laglig väg motarbeta icke önskvärda partier. Och tro mig, enlig mig är inte Sverigedemokraterna önskvärda. Men det finns och spelar numer efter demokratins,och yttrandefrihetens lagar. Alltså skall de bemötas med ord och inte med illegala handlingar.
Den ruttna frukten är inte bara den kastade. Den riktigt ruttna frukten är de som kastar densamma.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Det här är djupt allvarligt. Nu får man naturligtvis ta det med en nypa salt då undersökningen är gjord i en tidning, i det här fallet Expressen, med sina specifika läsare. Men med tanke på siffrorna torde en likande undersökning av ett opinionsinstitut peka på ungefär samma dystra inställning hos befolkningen. Undersökningen tar sitt avstamp i denna artikel där vår förre justitieminister ägnat sig åt tveksamheter (igen) om man får tro artikelförfattaren. Bodströms expertis som debattör framgick med tydlighet häromdagen då han kritiserade regeringens sätt att handskas med FRA-lagsfrågan. Bodströms agerade i retoriken tycks spegla hans handlande som f.d justitieminster under tidigare Socialdemokratiskt styre. Om siffrorna ovan är ett resultat av tidigare socialdemokratiska regeringars handlingar skall jag låta vara osagt. Men faktum kvarstår. Och detta faktum är att något måste göras för att återställa medborgarnas förtroende för vårt rättssystem.
Här har naturligtvis vår nuvarande justitieminister Beatrice Ask ett stort ansvar och jag utgår från att hon tar det ansvaret.

Med tillbörlig respekt

Mikael

I den senaste tidens debatt kring vem som skall ha rätt att viga par och på vilket sätt det skall göras gör mig förbryllad. Det är alltför många människor i detta land som (frivilligt) ingår i diverse religiösa förbund utan att över huvud taget reflektera över sin egen religiositet. Man viger sig, döper barn och uppmuntrar sedermera dessa barn att konfirmera sig. Allt i illusionen att det är något som skall och bör vara norm.

Jag hävdar att merparten av alla dessa religiösa riter är förfalskade och bär en ambivalent doft av självbedrägeri. Man förbinder sig inför Gud, lovar inför Gud och bekänner sig till en kristen tro. Detta till trots att merparten av befolkningen till synes bara har en vag inställning till kristen tro i allmänhet och sin egen tro i synnerhet. Med en normativ frenesi gör man detta utan att fundera över sin egen Gudstro.

Sanningen, om det nu finns en sådan, är att vi alla sitter fast i ett tänkande som egentligen strider mot vår egen övertygelse, i den mån vi har någon, om att det finns en gud som är allsmäktig och som vi måste blidka genom att ingå i diverse religiösa riter.

Det är dags att vi alla funderar över vår egen tro, om vi har någon, och därefter avgör om vi skall viga oss, döpa våra barn och uppmuntra barnen att konfirmera sig. Det måste väl ändå ligga i vårt intresse att vi inte hänger oss åt självbedrägeri.
Det måste väl ändå ligga i vårt intresse att låta barn ta en segen ställning till om de vill bekänna sig till en tro när de uppnått en mognad där de själva kan avgöra sin egen inställning i religiösa frågor och ställningstaganden.


Med tillbörlig respekt

Mikael

Jag hittade denna notis nu på morgonen. Jag roade mig med att skriva ett sarkastisk blogginlägg igår som tangerar denna typ av misshandel. När jag nu hittar ovanstående notis känner jag att mitt inlägg igår ändå pekar på att det är många som behöver skydd i detta land. Och barn är i mångt och mycket mer och mer utsatta för övergrepp och våld.

Men notisen är bara en av många och som med all säkerhet kommer att öka. Det finns minst lika många fall av misshandelsfall på skolor som det finns belackare som ser varje chans att attackera Jan Björklund för hans sätt att sköta skolpolitiken. Men notiser som dessa tycker jag med önskvärd tydlighet visar på vilka komplexa situtioner skolsfären har att tampas med. Och i skenet av detta kan man naturligtvis hänge sig åt att navelskåda skolministerns analys av läget i den svenska skolan. Måhända har Jan Björklund tolkat viss statistik på ett felaktigt sätt. Men samtidigt kan man inte bortse från att det är plågsamt uppenbart att dagens skolmiljö behöver en tydlig skolpolitik, en fast hand och fasta åtgärder.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Mona Sahlin vill nu inrätta en integritetsombudsman rapporterar ekot. Personligen vet jag inte varför ett sådant inrättande skulle förbättra integritetsskyddet. Det finns redan inbakat i det nya FRA-förslaget i form av en domstol som skall tillse att integritetsskyddet upprätthålls. Dessutom har vi en datainspektion som också skall stå som garant för allas vår privata integritet. Jag ser ingen anledning att underkänna deras jobb. Mona Sahlin gör det uppenbarligen. Hennes förslag pekar dock på att hon glädjande nog är nöjd med det nya FRA-förslag som föreligger. Så jag välkomnar Mona Sahlins stöd för FRA-lagen samtidigt som jag inte har för avsikt att släppa in en integritetsombudsman i mitt hem.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Spelet kring oppositionens försök att finna en lösning på samarbetssvårigheterna påminner mig om ett par som diskuterar om att ha en utomstående partner i sängen. I detta fall verkar det vara paret S och MP som försöker få V med i sänghalmen. S och MP kelar med varandra och förefaller, åtminstone vill de ge sken av det, överväga att ha ytterligare en partner i sängen. V, den eventuella ytterligare partnern, sitter i ett hörn i sovrummet och funderar över om det är läge eller inte. V verkar inte övertygad, tänd på idén. V verkar snarare överväga att bli ensamstående och låta det kuttrande paret vara ifred. Ibland är det svårt att bortse politikens slående likheter med olika former av partnerskap. Men som i alla former av partnerskap med en tredje part så uppstår per automatik saker som svartsjuka, funderingar kring brytning  men också en obändlig vilja att samtidigt vilja vara med i samhörigheten. Jag önskar ovanstående "mènage á trois" lycka till och hoppas att det löser sig. Ni har ett par år till på er att försöka få till den äktenskapliga lycka som ändock kommer att präglas av tydlig ambivalens och förvirring. Ert stora och växande problem består i att det redan finns en fullt fungerande familj som inte alls framstår till hälften så dysfunktionell som er trevande familjebildning . Dessutom har den familjen bildats utifrån personkemi istället för trevande närmanden i ett nedsläckt sovrum.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Här kan man tydligt se att somliga lagförslag både är oövertänkta och en aning desperata. Hur kan man på fullaste allvar komma med ett förslag som utrustar en kategori rädda (läs kvinnor) människor med vapen, i detta fall pepparspray.
Visst har jag förståelse för att kvinnor ständigt lever med ett potentiellt våldtäktshot. Men det finns andra som i sådana fall också, i ärligheten och rättvisans namn, borde få bära pepparspray.
Barn är ett exempel. De lever alltid i en potentiell risk att bli bortförda och lemlestade alternativt mobbade/slagna av andra barn. Äldre människor är som bekant rädda för att gå ut under vissa tidpunkter på dygnet. Med tanke på deras grad av rädsla borde även de ha tillstånd att använda spray.
När jag bodde i, ett minst sagt tvivelaktigt bostadsområde, i Stockholm kände jag mig ofta hotad. Jag hade i detta läge gärna varit utrustad med pepparspray.
Alltså borde mer eller mindre alla medborgare tillåtas bära omkring på detta, helt ofarliga, men ack så effektiva vapen.
Skulle det mot all förmodan vara så att man inte har användning för sin pepparspray för att ge eventuella våldsverkare en tårfylld tillvaro kan man ju alltid använda den i matlagningen.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Noterar att vägverkets nya skylt med Fru Gårman vållar en del debatt. Märkligt kan jag tycka. Det är tillika märkligt att en sådan debatt går så hög i tidevarv där finanskriser och budgetpropositioner borde stå mer i rampljuset. Men jag hakar på bara för att man som ansvarstagande medborgare bör ha en åsikt i ämnet. Det har kommit en uppsjö med nya alternativ till skylten. Ett går ut på att Herr och Fru Gårman skall gå hand i hand på skylten. Det låter väl vettigt eller? Tillåt mig ge mina förslag till förändring:

1. Herr och Fru Gårman med 3 smågårmans/kvinnor (läs småbarn av olika kön). På så sätt kan man bejaka kärnfamiljen. Nej förresten, kärnfamiljen är ju utdöende så det kanske inte alls vore det rätta.

2. Herr Gårman med smågårmans/kvinnor. Nej förresten, ensamstående pappor dricker för mycket. Det är alltså inte lämpligt att dessa pappor skall guida sina telningar i trafiken.

3. Fru Gårman med smågårmans/kvinnor. Nej, det anser jag personligen inte alls förefaller jämlikt.

När nu ovanstående förslag inte verkar vara genomförbara ger jag ödmjukt vägverket ett nytt förslag som kanske faller alla på läppen:

Al Goreman iförd klänning och hatt med en småtelning iförd klänning och hatt. Detta torde tilltala de som förespråkar jämlikhet mellan könen samt de som tycker att miljöfrågorna inte är tillräckligt belysta i skenet av vägmärkets reflekterade ljus.

Med tillbörlig respekt

Mikael

RFSU missar målet men tar ändå hem en poäng här:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1796829.svd

Poängen tar RFSU genom att belysa Svenska Kyrkans totala oförmåga att leva och frodas i takt med tiden.Men om målet skulle vara att få kyrkan att förstå sin egen oförmåga så går nog skottet förlorat. Svenska Kyrkan har alltsedan sin plågsamma skilsmässa från staten fått många problembarn på halsen. Många av dessa problembarn skulle må så mycket bättre om de fick en mindre konservativ förälder till att fostra dem.

Med tillbörlig respekt

Mikael