verballiberal

Absolut ingenting tyder på att morgondagen inte infinner sig, som den så träffsäkert brukar göra. Dagar har tendenser till att upprepa sig men infinner sig gör de alltid.

Och just denna upprepning ligger i alla dagars inbyggda mekanism. Det betyder inte att jag behöver upprepa mig. Det fina med dagarnas upprepning är att de ger mig alla chanser att variera varje dag.

Så av den anledningen vill jag bara redan nu hylla morgondagen eftersom den har bestämt sig för att både väcka mig, behaga mig, lyfta mig, förhärliga mig och alltigenom fylla mig med mer liv.

Tack morgondagen för att du med osviklig förmåga ej vägrar upprepa dig.

 

Med tillbörlig respekt

Mikael

Att mörkret och natten ännu en gång tågar in är vare sig nytt eller på något sätt iögonenfallande revolutionärt. Det är bara en av dessa saker som finns och är allerstädes återkommande. Man kan, i den sämsta av ögonblick skrämmas av dess närvaro. I den bästa av stunder genererar den tankar och eftertänksamhet. Kanske ett mått av självrannsakan. Kanske ett mått av lugn och ro. Det sistnämnda låter och är behagligt. Jag sällar mig till den behagligheten och låter mig översköljas av lugnet och ron. Jag låter mig vara hur varandet än gestaltar sig.

Med tillbörlig respekt

Mikael

Ibland vill man hålla en sådan där klädsamt låg profil men jag äger icke förmågan. Min profil är, enligt egen utsago, ej låg! Min profil är bekvämligt och i all enkelhet subjektivt fulländad! Således kan det förhålla sig så att jag ej kan hålla låg profil. Det kan också förhålla sig så att jag ej vill hålla denna nämnda låga profil. Nej, jag gör nog som alltid. Håller profilen högt och egocentriskt. Mitt ego och jag äro vänner!

Med tillbörlig respekt
Mikael