verballiberal

Efter att ha lyssnat på den tredje delen av Kalibers granskning av Sverigedemokraterna kan jag konstatera att rädslan tycks styra det politiska klimatet i vissa avseenden.

Sverigedemokraterna är rädda för det främmande, det som enligt dem avviker från deras egen definition på norm.

 I denna tredje del av Kalibers granskande kan man konstatera att vänsterkanten

(Ung Vänster primärt) också drivs och motiveras av rädsla. De försöker överrösta och ”störa ut” Sd på torgmöten och vid demonstrationer. Detta störande är enligt lag förbjudet alltmedan Sverigedemokraternas torgmöten och demonstrationer är anordnade enligt våra demokratiska lagar.

Sverigedemokraterna är rädda för det okända och delar av vänsterrörelsen förefaller vara mycket rädda för Sverigedemokraterna.

Själv är jag också rädd, det ska medges. Rädd för Sverigedemokraterna för att jag är övertygad om att deras politik hotar vår demokrati och kulturella mångfald.

Rädd för en vänsterrörelse som i första hand inte använder sig av demokratin när de bemöter Sd.

 Men det finns en avgörande skillnad mellan min rädsla och den övriga nämnda.

Jag låter inte min rädsla mynna ut i främlingsfientlighet å den ena sidan och lagöverträdelser den andra.

Jag låter min rädsla omvandlas till ord, bemötande, debatt och retorik.

Det är verktyg som bygger på mod.

Sd och vänsterrörelsen låter sin rädsla mynna ut i feghet och enfaldighet!

Med tillbörlig respekt

Mikael Kamfjord