verballiberal

Den här veckan har jag lärt mig en massa nya saker om andra mig själv och livet. Inget konstigt med det. Det gör vi alla hela tiden på olika plan på olika sätt i olika avseenden. Men att lära är en sak. Att dra slutsatser, analysera, rannsaka, reflektera en helt annan.

Det gäller att hela tiden fundera över vad som händer, varför det gör det och i vilka avseenden man påverkas. Man kan inte, eller bör inte låta förändringar, vare sig de är positiva eller negativa, bara låtas passera. Ta dem till dig, omfamna rörelsen i livet, i ditt liv. Smek känslorna, lek med upplevelserna och låt dem bli en del av dig.

Efter detta, och endast då, kan du sortera ut det som inte behövs. Spara det du behöver. Det som du anser vara av vikt för din fortsatta överlevnad. Lev vidare, lek vidare. Frodas i alltings närvaro. Stå rak, stå stolt. Slå ett slag för din person, ditt unikum, din existens. Den är viktigast, du är viktigast. Men endast om du ser andra och implementerar dem i din närvaro. Det är endast då du kan står stark, i skenet av andras närvaro.

Med tillbörlig respekt

Mikael